Anna Inger Funni Jonasson

del II

Rättelse från del 1: Fel av mig att skriva unghäst. Ibland får vi ju in hästar som är helt otränade som är äldre hästar, upp till 7-8 år. Så rätt blir nu bara "häst".

Vid beröringen i början så berör vi hästen över hela kroppen och lägger armarna runt hals, manke och rygg.

Nu har vi kommit så långt att hästen vill vara med oss och inte längre är rädd och frågvis om vem vi är. Så då är det dags att börja vänja honom vid sadel.

Vi har ju redan vant hästen vid att saker kan hamna på ryggen med hjälp av repet. Nu byter vi ut detta mot en tömkörningsgjord. Har denna först bara i mitten av volten och låter den bara ligga där under första delen av träningspasset (då vi repeterar flyttning av rumpa, backning och följa. Sedan ett par gånger med repet, genom att kasta det över hästen. Nu är det dags att vänja honom vid gjorden och det gör vi genom att vi stryker först hästen med gjorden över hela kroppen. Sedan lägger vi den på plats och spänner gjorden löst. Låter sedan hästen springa ett par varv och stoppar sedan för att spänna åt gjorden. Detta arbeta görs så många gånger att vi känner att det är tryggt både för oss och hästen att få gjorden spänd runt magen. Efter det så tas sadeln fram och samma sak görs hör, först liggande i mitten och sedan visa sadeln och till sist lägga på sadeln och spänna gjorden löst, arbeta i volt och sedan spänna gjorden mer. Vad vi är noga med är att aldrig lägga upp stigbyglar och sadelgjord så att de ligger på sadelsitsen, det är bättra att vänja hästen vid lite släng och tryck från de olika grejorna som hör en sadel till än att smyga undan det. Vissa personer gör ju inte det och då har vi inte tränat hästen för att vara orädd för det.

Tränsningen sker första gången inne i stallet och bara med enkelt huvudlag. Om hästen har jätte svårt att acceptera bettet så låter vi dem stå och tugga hö med bett i munnen.

Nu är hästen van vid utrustningen och vi börjar sadla och tränsa inne i stallet och sedan går vi ut i volten. Vi har alltid repgrimma under tränset och ingen nosgrimma i början. Tyglarna fästs igenom bettringen och sedan hakas den i repgrimmans sidor. På så sätt belastar vi inte hästen i munnen så mycket då vi lär den tygeltag.

Det sägs att du ska inte rida din häst med båda tyglarna (och båda skänklarna) i ett likvärdigt tryck förän du vet med dig att du kan hantera din häst med höger och vänster tygeltag (också skänkel) var för sig. Detta är detta som gör "kyssa stigbygeln" - övningen så bra!

Detta går ut på att du först från backen står exempelvis på hästens vänster sida, har tyglarna som om du skulle rida hästen och står med ansiktet riktat mot hästens ansikte. Lägger höger arm över sadeln och står tätt intill hästen med din överkropp, fatta sedan tygeln på vänster sidan med din vänster arm och ta ett tydligt tygeltag (ca 10 centimeter från bettringen) utåt-mot dig och sedan upp mot din högerhand som du håller runt framvalvet på sadeln.

Målet är att få hästen att böja villigt utan motstånd, och villa huvudet tätt intill sin egen hals och du ska i stort sett bara behöva styrkan med att ha tygeln mellan tummen och pekfingret.

I början dock kan det bli att hästen bara går emot tygeln och då får man vara envis och inte släppa "draget" utan hålla kvar och vänta på att hästen släpper efter. I början får man kanske inte huvudet mer vridet än kanske bara ett par grader men efter träning och upprepning så kommer de mycket snabbt att förstå vad du är ute efter. Vid uträtning så ska du ta hjälp av motsatt tygel med motsatt arm och på så vis ha det som kommando att det är ok att räta hvudet. När hästen börjar ge efter och vill böja huvudet och inte gå emot kan du pröva att stryka honom vänligt i pannan. När du kommer ännu längre i träningen så ska du kunna böja huvudet och sedan släppa tygeln och hästens huvude ska fortfarande vara böjt ända tills du ber, med hjälp av andra tygeln, att han ska räta på huvudet.

fortsättning av "kyssa stigbygeln" kommer när du kan sitta på hästen, och att sitta på hästen ska jag berätta för er hur det går till på sveinsstadir, men ni får vänta tills nästa del!!!!

Mvh Anna

Utrustning:

Isländska nosgrimmor, engelska nosgrimmor, en mängd olika bett.. de flesta av märket KK och
 tredelade med D-ringar, repgrimmor, rep (speciellt tillverkat för ledarskaps övningar från marken så väl som på hästryggen), sadlar av märkena Ástund och Draupnir, långa piskor (för att hjälpa att aktivera bakdelen.), samt en lång pisk speciellt utvecklad för arbeta från marken (dvs man jobbar med pisken på så vis att man kastar den över ryggen på hösten, runt benen, huvud, mage, rumpa osv.), boots av olika tyngder och modeller.Skoning: All hästar skos vanligt det första, dvs, 8 mm runt om. När hästen är inriden och klar för töltsättning då kan vi börja mixtra med skoningen lite.

Pass aktig häst: denna görs tyngre fram och lättare bak. (10 fram, först 8 bak men kan sedan bli 6 mm om det är extremt pass aktigt) Vi kan också göra fram hovarna större och därmed behövs större sko och då blir det än tyngre.

Trav aktig häst: Görs tyngre bak och lättare fram (8 mm fram och 10 bak). Extrema fall så sätts 6 mm fram och hjälper inte detta så böjs fram tån upp för att skapa ett rullande framsteg.

OBS! dessa speciall skoningar är inget som vi har på hästarna en längre tid. De är endast ett hjälpmedel som vi tar till då vi ska visa svår töltade hästar vägen fram till Tölt! Och vi börjar alltid med det normala och sedan så gör vi det mer avancerat i special fall.

Först får de komma in i box, där de får stå i dryga fem dagar och bara aklimatisera sig. Där efter så börjar vi med att fösa ut dem i lilla inomhus ringen (volten). Där arbetar vi med dem lösa på så vis att vi föser dem runt oss med hjälp av kropps rörelser och repet. Efter en-.två ggr så börjar vi närma oss hästen så snart den börjar bjuda in oss och visar intresse, genom att: tugga, slicka sig om munnen, öronen åker isär, fisa, riktar huvudet mot oss eller sänker huvudet och gör volten mindre.

Utifrån detta så börjar vi närma oss dem genom att gå lite fram lite bak lite åt sidan.. till slut är vi nära och kan förhoppnings vis röra vid hästen. Går det inte röra så går vi in med dem i boxen igen och tar fram den "magiska handen" detta är en lång pinne och i toppen finns en uppstoppad handske. På så sätt kan vi röra vid hästen och vänja den vid kontakt utan att behöva vara inne i boxen och då riskera att både hästen och vi kommer till skada. När hästen är redo så ska grimman på och sedan fortsätter arbete i volten i rep. Detta är samma arbete som med de:

Börjar med repgrimma och rep i volten. Här utför vi alltid en och samma bas övning: Flytta hästens rumpa ifrån oss och ha all uppmärksamhet på oss.

       Detta görs genom att låta hästen springa runt i slak lina, när vi stoppar hästen så gör vi det genom att dra kraftigt och bestämt i linan och få hästens hals in mot mitten och rumpan flyttas ut. I början får man korta repet ganska rejält och rusa med hela kropps vikten mot hästens rumpa. Avslutar med att byta varv och sedan göra om samma procedur om och om igen. Något annat vi också gör är att stå med kort rep jämte hästen och med ryggen halvt vänt mot hästens huvud och med blicken stingt riktad mot hästens rumpa sedan rör man försiktigt med repet på rumpan och låter på så vis hästen gå ifrån oss med bakdelen och med oss med huvud och framben.

Efter det så börjar vi arbeta med repet genom att kasta det mot och på hästen. Detta görs: runt benen, över ryggen, över rumpa, ansikte, hals och mage. Allt för att vänja hästen vid att beröring inte är farligt och att rep eller piska aldrig kommer skada det är bara ett hjälpmedel som hästen inte ska vara rädd för, bara ha respekt för. Det är här som piskan med det långa repet kommer in, man kan också använda denna för att kasta över, under och runt hästen. Detta ger ett mycket gott resultat.

forts. följer