Anna Inger Funni Jonasson

                                                                                      Måndagen den 24/10 2011

...de är inte direkt många men måndagar har en tendens till att iallafall bjuda mig på sovmorgon och så även idag, skönt!

I söndags var jag i Hakarp och höll kurs, alltid lika trevligt att vara där! Vädret var toppen, åskådarna tyckte det var en aning kallt, men jag höll värmen genom mitt engagemang i varje ekipage. Så jag led inte!

När jag kom hem väntade mockning och fodring, eller vänta nu, jag har ju världens bästa inackordering. Så allt var mockat och klart och endast fodring återstod. Även alla vattenhinkar var fyllda, ÅH vad glad jag blev!!


Idag har jag tränat alla träningshästar samt att jag, pappa och Anna var ute på en entimmarstur med Katla, jag på Greifi med Jarpskjóna som handhäst och pappa på Ófeigur med Otur som handhäst. Alla var bus glada och så även hundarna, undan gick det och det var rena rama vilda western i väshult idag! KUL ska man ha det med sina fyrbenta!


Nu ligger jag och Daniel som ett gift gammalt par i sängen, han med en bok och jag med datorn. Vid min sida ligger Zippo, i fåtöljen jämte mig ligger Sam och på Daniels mage ligger Dumle. I hallen har vi Casper. Ja det är nog en härlig syn! Nej nu ska jag stämma möte med John Blund och krypa intill Daniel och somna sött.

Vi Hörs! //Anna

Torsdagen den 21/10 2011

Sitter i soffan och kollar på idol tillsammans med Sam och Zippo, men tänker mest på den underbara ridtur som jag och Kristall, Anna och Katla, Tina och Randalin, och Zippo, hade för ett par timmar sedan.  Först ridning i ca 1,5 timma och sedan fika på en flotte vid sjön. SÅÅÅÅ PERFEKT!
Fikat hade jag kört ut med bilen innan vi red iväg, å sedan tog jag den toma ryggsäcken med mig hem på turen.


Kristall, min underbara fina fina Kristall.
Denna häst, att han har fångat mitt hjärta. På något sätt så förstår vi varandra. Från början av vår tid tillsammans så missförstod vi varandra ganska rejält och pressen blev helt enkelt för stor. När vi sedan la alla krav på hyllan och bara började leka, DÅ hittade vi varandra och vi blev ett ekipage.

Att ha en så bra häst som honom och inte bara ödsla hans tid på banan. Vi rider och tränar i skogen i stort sett 95% av gångerna. Sist jag red kurs för Hinni så utbrast jag efter halva lektionen:
"- Jag tycker inte om att rida på volt!"
(de som tittade på fnissade högt)
Hinni med sin fantastiska pedagogik fick mig att förstå att volter är bra ibland. 
Jag hörde nog ibland som enda använda ord i den meningen. Så de där 5% är alldeles lagom =)


Kristall är en trygg, stabil hingst med ett fantastiskt lynne. Han står lös när jag gör i ordning honom. Spelar ingen roll vilka hästar som rör sig runt honom. Han tränar tillsammans med alla olika hästar med hundra procent fokus på sin uppgift utan att bry sig om de andra hästarna varken de är ston, hingstar eller valackar. Han är en fantastisk hjälpande hand och just nu håller han på att lära Jarpskjóna (sto 4 år) och Otur (hingst 3år) att gå som handhäst. Varken det är betäckningssässong eller höst så vet han vad som gäller när jag är i närheten.

Idag under vår ridtur säger Anna, när mörkret började jaga oss:

- Jag är aldrig nervös när Kristall är med.

Det glädjer mig att höra de orden för det betyder verkligen att hans personlighet lyser starkt. Han är en trygg individ och skapar trygghet för de som umgås med honom. Han presterar mycket bra på tävlingsbanorna, samtidigt som man kan ta honom på flertimmars turer i skogen med skratt och bus!

MEN jag är mycket nogrann med att låta honom ha sin tid och få vara häst. Han har gott om mark att röra sig på samt att han alltid får ha kontakt med andra hästar. 


Kristall må vara liten men han har en enorm utstrålning och springer med en sån kraft. Han förändras verkligen när man rider honom. Det som gör han så stark är väl delvis för att han har ett psyke av stål men framförallt på att vi tränar varierat och ofta i terräng. 1,5 mil i högt tempo är ingen match för honom och ju mer han går på en och samma ridtur desto bättre blir han. 


Han har ett hjärta av guld och jag är så lycklig över att han är min. Vi har lika roligt vad vi än sysslar med om det är ridning i skogen eller träning på banan som gäller. Jag är konsekvent i min träning av honom för jag vill att han och jag ska gå långt MEN jag är 100% nogrann med att VI SKA HA ROLIGT UNDER VÅR RESA OCH VI SKA VARA LYCKLIGA! Och det hoppas jag också syns när vi tävlar.

Kristall frá Búlandi, Jag älskar dig! 

Torsdagen den 20/10 - 2011






Denna veckan har livet varit precis som vanligt.

Måndagen började med trimmning av en pudel, sedan tränade jag hästar. Vid tre tiden kom Anna samt Tina med Randalin. Vi tog en härlig 1,5 timmas tur i skogen tillsammans med Casper och Zippo, såklart!


Tisdagen var det dags för lite förmiddags arbete på cromtjänst och sedan en lektion i närheten. Därefter på med regnkläderna och ut å träna hästar. Redan kl 20.30 deckade jag i sängen...

Jag har nog fortfarande inte frisknat till helt.



Onsdagen bjöd på i stort sett samma upplägg enda skillnaden var att någon glömde stänga av kranen så att säga. Va riktigt nära där ett tag att jag gav upp och gick in.

Att jag inte gick in är nog anledningen till att jag börjar känna mig febrig igen...


Torsdagen blev därför mycket mycket lugnare. Tränade endast träningshästarna (4st) och Greifi idag, sedan fodrade jag och gick in och gör, hör och häpna, INGENTING! Enda anledningen till det är att kroppen liksom stängt av...

Daniel är och hämtar spån till mig.

Vad skulle jag göra utan honom?


Och det spökliga, när jag red iväg med Greifi red jag in i ett svart moln täcke och på vägen hem drog det snabbt efter oss. Vi ökade farten men täcket drog snabbare och snabbare efter oss och med det kom ett becksvart mörker, spökligt.

                                                                                                                                    godnatt!

Godmorgon!


Kan väl börja att rapportera från förra helgen då Gaedingakeppni SM gick av stapeln i Margaretehof.
Med mig hade jag Garri i B flokk(fyrgång) och Kristall i A flokk(femgång). Gaedingakeppni är en isländsk form av fipo grenarna kan man säga. Istället för att visa hela varv så är visningssträckan på racksträckorna samt att du en sträcka i programmet får använda dig av pass rakan. I Gaedingakeppni är det hästen som tävlar och får äran.

Jag är verkligen en gaedinga ryttare och mina hästar också, det passar oss som handen i handsken.
Fart, frihet och show =)

På fredagen rullade jag ner med hästarna och Zippo. Det gick smärtfritt att köra och vi stannade halvägs och tog en fika på ett konditori,

 ...såååå mycket bättre än bensinstations stoppen som alltid blir annars.

Vi var framme först av alla och fick två stora fina boxar i utestallet med nära till allt. Lunchade hästarna och tog med mig Zippo till en stor äng där vi lekte lite med pipen och pinnar. Han är snabb som vinden den hunden!

Sedan var det dags att sadla och känna på banan. Kristall var som en maskin och skötte sig rutinerat och bra som alltid. Garri var lite skrikig, men gjorde sitt program precis som han ska. Men en häst som skriker tyder ju på okoncentration och det kändes i hela kroppen på honom.

Sässongen har varit lång och det känns på dem båda, skönt med vila nu efter SM.


Efter det så var det dags för domar seminarie där jag medverkade såklart, lärorikt och trevligt. Två isländska domare som kommer en gång om året och "kollar av oss" samt har ett ämne för dagen, och denna gång var det PASS på schemat.

På kvällen hämtade jag Tanja, Garris ägare. Hon kom med buss till närliggande byn Everöd. Därefter väntade middag och sedan sömn i våra hyrda vinterbonade stugor ca 2 mil från M-hof. Fantastiskt mysigt boende och billigt var det med =D

På lördagen startade Kristall först och jag får väl säga att jag är nöjd med vår insats. Dock gav domarna allt från 7,96-8,21 vilket är ganska stor skillnad på deras bedömning. 5 domare dömmer och sedan räknas ett medel ut som blev: 8,08. Jag fick inte traven att fungera och det blev liksom ingen kraft i utförandet och Kristall bjöd inte på det där lilla extra som han kan göra. Men vi lyckades ta oss till en B-final iaf. (vinner man b-final så får man rida a final och chans till placering 1-8.)

Garri gjorde en stabil uttagning och fick jämna fina poäng och slutade på 8,16! Han kom också till b final =D

Söndag morgon började med Garris final och han gick som en klocka, men i travmomentet orkade han inte mer och vi gled då neråt i placeringarna. MEN JAG ÄR SÅ SJUKT NÖJD ÖVER HONOM! Han är 6 år och har klarat sin första hela tävlingssässong med bravur! Fantastiskt glad att kunna ha honom och få tävla. Hans framtid ser onekligen mycket ljus ut.

Dirket efter var det Kristalls tur och han gick som en jäkla maskin. Vi kom in bland de sista i b final och man kan väl säga att hans styrka och uthållighet tog kol på de andra. Vilken enorm uthållighet och vilja den hästen besitter. Efter travmomentet hade jag kramp i magen för jag fick sitta emot så mycket för att inte studsa av. Åskådarna hävdade efteråt att jag inte lyft en mm i sadeln och det får jag ta som en stor komplimang, för f-n vad jag var andfådd efter drygt 2km i samlad ökad tempo trav på honom.



När det sedan var dags för sista momentet PASS 2 sträckor x ca 200m så pustade de flesta ryttare över hur trötta deras hästar var. Kristall och jag fattade ingenting.. Trötta? Liksom när börjar utmaningen??
Fattade galopp och tryckte på fart, bad honom gå in i pass och vilken pass det blev. Har aldrig någonsin gjort en bättre pass sträcka. Vilken fart och kraft. Jag vet att han är kraftfull men där blev jag en aning förvånad själv faktiskt. Vi fick högst poäng av alla i finalen och det var där jag insåg att det stod mellan Kristall och en annan häst.


Den här gången så var tyvärr hundradelarna till den andra hästens fördel och Kristall och jag fick nöja oss med en andra placering i b-finalen. Men efter att ha ridit det bästa jag någonsin gjort så är jag så nöjd. Vi gjorde allt vi kunde och vi var det ekipage som lös starkast på banan det vet jag. Men de 3 svenska domarna höll inte med. Och det är domarna som dömmer och vi tävlar alla på lika villkor. Så JA jag är nöjd!


Så 12.e plats med Garri poängen 8,11 i finalen och 9.e plats med Kristall "person"bästa på 8,32!



Såhär i efterhand efter en sässong som varat mars-oktober, och varit den bästa sässongen jag någonsin haft med Kristall så ser jag tillbaka...

Vi började han och jag på ingenting mer än talang och tron att han möjligtvis kan gå långt. I 3år har jag tränat honom och för varje år har jag gjort honom bättre och bättre. Visat honom in i stamboken helt själv. Trots folk i omgivningen som tycker man ska låta proffs göra det där.

Men vad är glädjen då? Det är min häst, jag tror på OSS, jag vill väl inte att någon annan ska visa min häst när jag rider honom minst lika bra, om inte bättre, själv! Må vara kaxigt sagt, men jag tror det finns hur många ryttare som helst där ute som skulle rida sina hästar till mer framgång än vad proffsen kan. Så mycket skit man ser när man är ute på visningar, de sk proffsen som slänger tyglarna till ägaren och skriker "ta häst jäveln härifrån" bara för att det gick "dåligt". Var är medkänslan för sin fybenta vän då?

Jag visar också hästar åt andra men jag målar inte upp en ouppnåelig förväntan hos varken mig själv eller ägaren. Man kan inte göra mer än det man har att arbeta med för dagen... OCH DET SKA VARA ROLIGT!! Men pengar pengar pengar pengar... Allt styr de.

"Det går inte att köpa framgång, i slutändan är det den skicklige ryttaren som vinner."

Och vad är jag då? Skicklig, vill jag inte påstå själv, men jag är envis, beslutsam, enormt målmedveten och framför allt ödmjuk. Å jag älskar djur!

Kristall och jag har vuxit samman och vi förstår varandra. Vi har gjort en resa tillsammans från noll till nu och än ska det inte ta slut...

Nästa sässong kör vi igen min vän.