Anna Inger Funni Jonasson

Till minne av Pughan's Classic Composition

1998-07-22 -- 2010-03-21

Igår fick jag ta farväl av min bästa vän Classic.

Efter en lång tids sjukdom kunde vi inte längre hjälpa honom. Det sista halvåret har varit enormt jobbigt. Han hade inflammation på magsäck och tarmar. Vilket gjorde att han inte fick behålla någon mat och därmed rasade han enormt mycket i vikt.

Jag var 12 år inne på mitt 13:onde. Året var 1999. Jag hade länge tjatat om en hund. En egen riktig hund, alltså inget i likhet med den tax vi då ägde.

Jag hade börjat umgås mycket med en grann tjej som ägde en kelpie. Och vi var ofta ute och gick. Men vår tax Quia kunde inte hänga på det tempot och när grann tjejen stannade i skogen och skulle träna trix med sin hund ja då blev jag biten av Quia om jag ens tänkte tanken att göra detsamma med henne.
Nej jag ville ha en ritkigt hund.
Men jag hade ju också tjatat om att få en sulky till min ponny Viking som jag börjat växa ur så att jag istället kunde köra honom för att rida.

Det var en dag i april som resan började, mamma hade hittat en sulky i Markaryd som vi skulle åka och titta på. Jag var hel spänd och tyckte det skulle bli så roligt. Fastän jag förklarat att jag MYCKE hellre skulle uppskatta en hund.

När vi började närma oss vårt mål blev jag lite fundersam, för vi var ju praktiskt taget mitt i ett litet samhälle. Säljer de sulkys här...?
Väl framme fick jag syn på en skylt där det stod: "Pughans trim och shop" Med en bild på en Afghan hund och en storpudel.
Hmmm..!
Ja de hade väl hundar här med då det kunde ju vara kul =)

Vi knackade på, i dörren möttes vi av en kvinna. Hon sträckte ut handen till mig och sa:
" - Pia heter jag, är det du som ska titta på Nelson?"
Och så sträckte hon ut armen och bakom henne satt han.
Min Nelson, MIN CLASSIC!

Det var den lyckligaste dagen i mitt liv.

Vi stannade ett bra tag hos dem och umgicks. Pratade och skrev papper. Classic var då redan 9 månader. Pia skulle haft honom som utställnings hund, men när mamma ringt till henne så hade hon kommit på andra tankar. Mycke på grund utav vad jag ville ha Classic till.
Och jag har henne att tacka än idag.
Han var en mycket speciell hund märkte vi snabbt då han mest satt i hörnet bakom Pia och skakade. Doppade svansen och ville helst sjunka genom golvet såg det ut som.
När vi gick på promenad fick jag hålla i Classic med det nya röda halsbandet och kopplet som vi köpte. Men Classic ville bara springa efter Pia hela tiden så det var inte så roligt.
Men han följde med oss hem.
Och ja, vi blev bästa vänner.
Samma dag som han kom hem skulle jag ut till stallet på kvällen men mamma och pappa sa att det är bäst om Classic stannar inne så han inte smiter när han inte känner sig hemma.
Så fick det bli.
Men.. Under hela tiden jag var borta satt han vid dörren och gnällde och ylade som en varg efter mig. Redan då hade vi fått vårt speciella band.
Till kvällen så fick pappa bära upp honom för trappan till mitt rum sedan sov han där på golvet på sin pläd som han haft sedan han var valp.
Sedan den dagen och natten var vi bästa vänner.

Varje dag när jag kom gående från skol bussen kunde jag skymta honom vid jordkällaren sittandes och vänta på mig. Jag visslade och han kom springande. Överlycklig över att se mig igen och jag att se honom.

Hur mycket vi har gått igenom tillsammans det väljer jag att för alltid hålla för mig själv. Men han har varit den bästa vän jag någonsin haft och kommer ha. Det var han och jag. Vi förstod varandra i vått och torrt. Ett band som ingen kan förstå utan att få uppleva det själv.

Han somnade in jämte min säng kl. 04.30 söndagen den 21 mars. Han dog fridfullt utan smärta. Jag vakade över honom hela natten. Låg med honom vart han än förflyttade sig i rummet. Sista gången bar jag upp honom i sängen la mig jämte honom och höll om honom och borrade näsan i hans nacke och förklarade hur mycket jag älskar honom och kommer att sakna honom. Att allt kommer att bli bra och att om han bara väntar på mig så ska jag snart komma gående på vägen igen, vissla...och vi ska för alltid vara tillsammans igen.

Sedan somnade jag... klockan som jag ställt varannan timma ifall jag skulle somna ringde 05.30. Då var Classic borta, han hade lagt sig på golvet nedanför sängen. Snabbt tände jag lampan. La min hand på hans mage.
Borta...
Han är begravd vid jordkällaren där han åter igen ligger och väntar på mig. I en fin träkista som pappa och Daniel byggde.

"Classic min vän, vila i frid. Jag kommer för alltid att minnas dig som den bästa vän jag någonsin haft. Vi ska mötas igen och då ska vi både "upp å hoppa" och träna lydnad igen. Du har det bra nu och jag är lättad över att du inte längre behöver vara sjuk.
Vi ses snart igen. Miljoner pussar och kramar din matte Anna för alltid!"


Farväl min vän, farväl!



Classic, jag saknar dig så.
Det är tungt utan dig vid min sida.
Men en sak vet jag, jag vet att jag hela tiden när du var i livet visste vad jag hade. Det är ingen chock för mig att må som jag mår idag när du inte längre är vid min sida.
Jag visste att det skulle bli tungt, men det är ändå värre än vad man någonsin vågat tro..

Alltid när pappa kommer hem från jobbet så har du legat i min säng och sovit.
Pappa ropar med en hög viskning på dig tre fyra gånger innan du långsamt och med en suck reser dig och luffsar ner till matskålen.
Jag är vaken fast pappa försöker vara så tyst som möjligt och jag kan höra pappa muttra ett par gånger över att du ALDRIG kan komma första gången han ropar eller ens vara nere som de andra hundarna och skälla när de hör hans bil.
Men inte du, du ville va hos Anna.

Efter maten hör jag hur du försöker smita iväg upp till mig igen men pappa vet detta och hinner stoppa dig.
Sedan går ni ut och fodrar hästarna. Du springer och kissar med de andra och sedan kanske lite annat också =) Sedan hör jag dunsen på verandan när du glatt hoppar och sätter dig vid dörren. Ibland kommer ett skall:
"Släpp in mig!"
Annars får du vackert vänta tills pappa kommer tillbaka.
Dörren öppnas och jag hör steg mot trappan. Sedan hör jag dina lätta hopp steg upp för trappan sedan ser jag dörren till mitt rum åka upp med en duns och sedan står du där vid sängkanten viftandes på hela rumpan och ett stort leende liknande utseende i ansiktet.
Jag klappar i sängen, du hoppar upp och slänger dig ner brevid mig. Ger ifrån dig en njutnings suck och sedan klappar jag om dig, borrar näsan i din nacke och drar ett djupt andetag.
Min underbara Classic, sedan somnar vi sött!