Mardrömmar...

Idag är en konstig dag...

Jag har mardrömmar som förföljer mig ständigt..
Djurplågeri.
Då pratar vi om: de som flår hundar katter m.m levande och staplar dem på hög å låter dem dö av smärtorna för att sedan kastas på tippar, levande eller döda spelar ingen roll bara de hemska personerna fått sitt skinn. OCH DETTA KÖPER FOLK?????
Det handlar om tigrarna som gått från 100.000 till 3500... pga samlare. Om björnarna som tappas på galla för nån jävla medicin som man kan göra minst lika billigt konstgjord väg och den är dessutom mycket bättre. De handlar om de som för nöjes skull svälter björnar, burar in dem i burar så de kan inte röra sig knappt andas, de drar ut tänderna på dem. Det kallas sedan för björnhets, då de släpper in hundar. kan björnen försvara sig: fastkedjad, utan tänder.
OCH DETTA GÖR FOLK FÖR NÖJES SKULL!?!?!?!?!?!?!?!?!

Sedan finns det naturligtvis mycket mycket mer. Men detta är de saker som jag bara mår så illa av.
Ni som har hotmail och kanske msn som första sida på ert internet. Ni har säkert sett de hemska bilderna de visar.
Alltså jag mår verkligen illa. Det jag såg idag om att dra ut tänder på björnar och hetsa dem det fick mig att få kväljningar.

Man kan skänka 100kr/månad till asap för att sponsra de som försöker rädda djuren och få ett slut på missbruket av varelser som inte kan säga emot.

Ibland vill jag bara strunta i allt här hemma och sticka, sticka till ett land och hjälpa de som hjälper djuren.
Ibland känner jag mig helt otillräcklig. Vet inte om jag ska tänka att det kommer lösa sig en dag, eller ska jag göra något? vad ska jag göra? Och om jag skulle försöka mig på att hjälpa skulle jag klara det? Jag kan ju inte ens tåla att se när de slaktar djur.. Men ändå äter jag köttet... Vad är jag för människa?
Eller vad är folk för varelser? Vi går till jobbet varje dag, har våra problem, kör vår bil, är ledsna för vi inte kan köpa den tröjan, eller att det svider i plånboken, vi har för lite lön bla bla.. men tänk på de som inte kan göra något åt något för de kan inte tala. Vi har iaf en talan att vara lyckliga för.
Nu menar inte jag att vi ska sluta leva för att andra har det dåligt, men tänk till nästa gång du klagar. Det finns de som inte ens kan klaga...

Första steget får bli att skänka de här 100kr/månad.

Mardrömmarna kommer ständigt förfölja mig men med de 100 kr så gör jag en insats så gott jag kan och får information för att följa deras arbete. Sedan funderar jag på att bli fadder till ett djur med.. men har inte räknat ut vilket.

ha en bra dag.

/Anna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0