Anna Inger Funni Jonasson

Vackert väder, solen skiner och jag kvittrar ikapp med svalorna som flyger in och ut genom stallet där jag står och borstar, pysslar och gosar med mina underbara hästar!

Idag har jag tränat min träningshäst som gör framsteg men som idag testade mig, jag vann och vi hade en rolig och givande tur i skogen.
Fortsatte med min nyimport Fákur (som jag ännu inte lyckats fånga på bild...) har börjat rida ut honom lite längre nu, ca 20 minuter skritt och tölt. Han är lugnast ute och har så fin tölt. Red honom på banan idag och han spände sig direkt så jag red bara skritt i stora 8-volter tills han sänkte halsen sedan slutade jag.

Sedan la sig Anna faktiskt i solen i 40 minuter, avslappnad? Neeej nej neeej... Bara svettigt, klibbigt och...åh jädrans kryp. Ne tack på med ridbyxorna och upp å hoppa på hästen igen!!!!
Det blevKristall som fick bära mig till Lina med Ófeigur jämte. Väl framme så sadlade jag av och stoppade dem i varsinn box. Stack och hämtade Sól som jag ska träna v. 26 och v.27. Å vilka framsteg de gjort Lina och hon.
STACKARS de hästar som får gå på banan och mala och mala. Det är inget liv för en häst att stroppa runt i någon slags inbunden trav runt runt runt på volt efter volt efter volt....
Jag går in på banan ibland för att kolla läget, men sedan: ut i skogen och träna där, i naturen. Resultat: Lydiga, villiga, pigga och glada hästar som går i form utan spänningar!! Varför håller de hästar som sett ridbanans fyra väggar dag efter dag kortare än de som tränas långsiktigt och i spännande miljö??
Så är läget med Sól, hon rids ute i skog och mark. Jag tog henne på banan 10 minuter innan jag red ut och hon gick på liten volt 7-8diameter i kort samlad tölt med välvd och rest nacke med gott undertramp. Hon hade kul. Hade hon haft det om hon varit "ridbanehäst" 4 gånger i veckan bara för att matte ska göra som alla andra? Ne e jag tror verkligen inte det. Jag var så imponerad. Och hon gjorde skänkelvikning, fram - bakdelsvändning utan problem.
Ja, imponerande.
Jag har ett mål med min ridning, glädje till varje pris! Det blir viktigare och viktigare för mig ju er jag arbetar med djuren.

Läste om en elit dressyr ryttare som tröttnat på "plågandet" av de stora dressyr hästarna som behandlades som porslins djur. De hade lindade ben dygnen runt, täcken även fast värmen sa nej, allt för att "skydda" pälsen. Bettsel till en förbannelse, inspänningar, sporrar och träning endas på plant underlag för att minska skaderisken. Utevistelse max 20 minuter/dag i små hagar gjorda för hönor. In i skrittmaskinen, varför? Är ägaren lat måntro? Eller har det gått för långt, hinner vi inte längre skritta fram/av våra hästar? Betäcka stoet? Jo de kan man men bara om man binder stoets bakben så hon inte kan skada den prisbelönta dyra hingsten som de handbetäcker med.

Så hon flyttade hem och började om. Med naturliga metoder. Hon har glada hästar som lever ett liv som ett flockdjur skall göra. Eller iaf i efterliknelse så gott det går i fångenskap.
Inte drabbas hon av fler skador för det och det går precis lika bra för henne nu som då!

Var har glädjen tagit vägen? Glöm inte att det är inte bara du som ska vara glad när du står med din prisrosett, djuret under dig ska också le!

Iaf, sedan kom mamma med Snót, och följde upp. Amanda kom också och vi red iväg mot linåsen och klättrade brant brant uppför i ris och sly. Nyttigt och hästarna frustade härligt när de kom upp och vi avslutade i bus trav/galopp på hemvägen!

Nu är de ute och betar och jag ska släcka för idag klockan är närmare 12...

Godnatt!