Fredagen den 28/8-09 Be ofta, var nöjd med lite, belöna ofta.
kl. 17.40
Usch jag blir bara inte bättre... Det har verkligen ilat sig fast den här förgrymmade förkylningen.
Varje gång jag går in och vilar tänker jag efter en 30 minuter: "-Så nu känns de mycke bättre, gud vad tråkigt att ligga inne." Å så går jag och ska göra något. STOP skriker mina rinnande ögon och näsa samt mitt bulltande huvud. Marsch in...igen... å så upprepas proceduren...
Nu har jag beslutat att inte gå på niten igen!
En elev till mig sa en dag ett par bra ord till mig...
"Det förekommer misshandling av hundar men inte i lika stor grad som med hästar. Är det för att hästen inte gnäller och piper när vi "slår" eller är vi bara barbariska?"
Hon pratade då om träning i vardagen. Det hårdaste du kommer med hundar är väl halsbanden med taggar samt el träning. Men med hästar då rider de med sporrar, spö och skarpa bett dagligen och hela tiden...
Ryttaren rycker i munnen och sågar fram och tillbaka, eller som en hopp kommentator sa på tv:
- Oj denna häst ligger på så ryttaren måste ruska om i bettet liten.
Hmmm???
Sedan de här sporrarna som jag ALDRIG kommer förstå mig på... Varför varför varför?
Hästen går inte fram på hindrena ordentligt.
Nähä men har du funderat på varför? Din häst kanske har ont, den kanske inte tycker det är kul att hoppa.
Sedan det här att man har stångbett och andra skarpa bett för att hästen ligger på för hårt... Men samtidigt har ryttaren i fråga sporrar... Hmmm??
Å alla gånger du lägger på de här starka hjälperna så säger hästen inte ett ljud. Den slår kanske irriterat med svansen eller lägger öronen bakåt med risken att då få en smäll till eftersom sådär får den inte göra för då koncentrerar den sig inte och vi kan missa nästa hinder...
Ja nån får gärna förklara för mig varför...
Jag rider för glädjes skull. Ibland får även duktiga jag använda spöet på mina hästar. Det är i situationer då jag måste förstärka mina hjälper och jag vill då kalla mitt spö för förlängd arm.
Det värsta är väl när barn OCH okunniga äldre ryttare rider med dessa skarpa hjälpmedel. De vet knappt vad en häst är men de rider gladeligen med skarpa hjälper för det gör ju alla andra.
Med islandshästar är det väl så att intresset för dem har ökat så snabbt så kunskapen hänger inte med. Vissa vet inte hur man ska rida en islandshäst på rätt sätt eller åtminstone sträva åt det rätta hållet.
Rätt håll är för mig när hästen är i fysisk och psykisk balans och nöjd med livet.
Jag är glad att jag får åka runt och propagera för: Be ofta, var nöjd med lite, belöna ofta.
Nu ska jag vila lite! Ha det gott.
Usch jag blir bara inte bättre... Det har verkligen ilat sig fast den här förgrymmade förkylningen.
Varje gång jag går in och vilar tänker jag efter en 30 minuter: "-Så nu känns de mycke bättre, gud vad tråkigt att ligga inne." Å så går jag och ska göra något. STOP skriker mina rinnande ögon och näsa samt mitt bulltande huvud. Marsch in...igen... å så upprepas proceduren...
Nu har jag beslutat att inte gå på niten igen!
En elev till mig sa en dag ett par bra ord till mig...
"Det förekommer misshandling av hundar men inte i lika stor grad som med hästar. Är det för att hästen inte gnäller och piper när vi "slår" eller är vi bara barbariska?"
Hon pratade då om träning i vardagen. Det hårdaste du kommer med hundar är väl halsbanden med taggar samt el träning. Men med hästar då rider de med sporrar, spö och skarpa bett dagligen och hela tiden...
Ryttaren rycker i munnen och sågar fram och tillbaka, eller som en hopp kommentator sa på tv:
- Oj denna häst ligger på så ryttaren måste ruska om i bettet liten.
Hmmm???
Sedan de här sporrarna som jag ALDRIG kommer förstå mig på... Varför varför varför?
Hästen går inte fram på hindrena ordentligt.
Nähä men har du funderat på varför? Din häst kanske har ont, den kanske inte tycker det är kul att hoppa.
Sedan det här att man har stångbett och andra skarpa bett för att hästen ligger på för hårt... Men samtidigt har ryttaren i fråga sporrar... Hmmm??
Å alla gånger du lägger på de här starka hjälperna så säger hästen inte ett ljud. Den slår kanske irriterat med svansen eller lägger öronen bakåt med risken att då få en smäll till eftersom sådär får den inte göra för då koncentrerar den sig inte och vi kan missa nästa hinder...
Ja nån får gärna förklara för mig varför...
Jag rider för glädjes skull. Ibland får även duktiga jag använda spöet på mina hästar. Det är i situationer då jag måste förstärka mina hjälper och jag vill då kalla mitt spö för förlängd arm.
Det värsta är väl när barn OCH okunniga äldre ryttare rider med dessa skarpa hjälpmedel. De vet knappt vad en häst är men de rider gladeligen med skarpa hjälper för det gör ju alla andra.
Med islandshästar är det väl så att intresset för dem har ökat så snabbt så kunskapen hänger inte med. Vissa vet inte hur man ska rida en islandshäst på rätt sätt eller åtminstone sträva åt det rätta hållet.
Rätt håll är för mig när hästen är i fysisk och psykisk balans och nöjd med livet.
Jag är glad att jag får åka runt och propagera för: Be ofta, var nöjd med lite, belöna ofta.
Nu ska jag vila lite! Ha det gott.
Kommentarer
Trackback
