23/11-08 Snót er komin heim!
kl. 23.00
Klockan 15.00 rullade trnsporten från småland mot Norrköpings flygplats för att hämta Snót! I torsdags ringde Gunar Arnarsson och meddelade att planet landar lördagen den 22/11 kl. 12. Kort därefter ändras flygningen till söndag och att det landar kl. 13. Så det var väl ungefär söndag morgon som man började ställa sig in på att åka... När man har med islänningar att göra får man lära sig att ta dagen som den kommer. Det fick jag lära mig under min vistelse på Island.. Men är det inte härligt?!?! Att ibland kunna glömma tiden och bara göra det man känner för. Inga krav. Bara göra och trivas. Jag skulle aldrig kunna leva så, men ibland försöker jag stoppa undan klockan.... när jag har tid vill säga....hmmm????
I alla fall så är Prinsessan nu i väshult! Och hon mår jätte bra!
Det som skrämde mig lite och gav mig en tankeställare var att...
....det sägs att man ska låta sin häst vara i MINST en månad när de kommer från Island så. Visst tänker man och tycker att efter en vecka är hästen ju lugn, jag börjar rida lite... Men SNÄLLA gör inte det. Det tar MINST en månad innan de har verkligen "landat".
I Snóts ögon såg jag just detta. Det tar tid innan de landar. Hennes ögon var skräckslagna och stora som tefat, så som jag aldrig sett dem förr... Jag har ju känt Snót i, i alla fall 5 månader och kan hennes signaler. Jag kunde inte det med Kristall. Jag trodde med honom att han hade "landat" efter en månad... Men det hade han inte. När jag då började rida honom va han lat och tråkig. Jag blev ledsen och tänkte... Fan jag har valt fel häst och slängt pengarna i sjön. Men så traglade vi på.. Det var i och för sig bara kravlös skogsridning jag sysslade med... enkelt tänkte jag. Men för Kristall var det nya intryck, lukter, känslor, språk, röster, djur, TRÄD, skogen, vinden, värmen...allt skiljde sig, allt. Och flygningen han varit med om... för honom var det inte kravlös skogsridning, det var rädsla och känslan av att vara otrygg och osäker.
Men efter denna ridningen och tre månader, i stort sett till skrivandets dag,två veckor tidigare ca, så har jag min Kristall, den jag tittade ut på Island. Nej... han är bättre, Vilja och glädje. Hans ögon lyser av, vilja, belåtenhet och trygghet. Han mår bra! Men det är fortfarande inga krav inblandade. Vi leker, smyger in övningar och pressar inte. Har ett ridpass i veckan som jag verkligen låter honom jobba. Till andra advent får han nya skor som ska skydda hans hovar för visning till 2009 och går därmed på vila till mitten av Januari. Jag ska inte röra honom mer än mellan hagarna och för fodring.
Snót ska få gott om tid på sig. Fördel, att jag känner henne sedan tidigare men att jag vet. DET TAR TID! Och... Det blir myckket bättre om man låter det ta tid.
Men, Min Underbar Snót är hemma! Lukten av henne och hennes härliga ögon och söta ansikte. Hon är min sessa och jag har saknat henne. Nu känns allt så bra. Tryggt att jag har henne i mina händer igen.
Men hon har blivit väl omhändertagen. Bjarni med hingsten Thóroddur och Gunnar Arnarsson på EHF (export firma) har skött henne strålande och jag är evigt tacksam! Människor med kunskap och känsla. De vet vad en häst är!
Nu står hon inne med Skuggis och Berserkar ungen Otur. Imån på morgonen blir hon ihopsläppt med Ófeigur, Viking, Skuggis och Otur. Spännande. Blir en liten flock och de ska få gå i skogshagen och ha det härligt.
När jag i lördags släppte in Ófeigur och Viking till Skuggis och Otur gjorde jag något riktigt bra. Otur och Ófeigur är oskiljaktiga. De busar massor. Och Ófeigur är så snäll och tålmodig.
Men Otur som inte lekt så mycket var inte helt med på vad Ófeigur sysslade med när Ófeigur bet Otur i knävecket av frambenet. Han hästar leker ju så med varandra och så går de ned på framknäna och så står de och biter på varandra... Bara det att när Ófeigur gjorde så på lillen så tog han i lite för mycket och Otur som inte är van ramlade och stupade framlänges och hamnade nästan på rygg...
Ófeigur sänkte huvudet och spettsade öronen mot lillen som kravlade på marken, han tittade på honom precis som att:
- Vad pysslar du med egentligen?
Sedan fortsatte de att busa och den här gången gick det bättre.
Skuggadis stod lugnt i sitt hörne och bökade bland tuvor och gräs strån och njöt av semestern!
Nu ska jag sova och drömma fina drömmar om mina lurviga kompisar där ute!
ps. helt skön natt blir det inte eftersom det tittade fram en liten mus i mitt rum alldeles nyss och när jag hämtat katten var den borta.... hmm...
Klockan 15.00 rullade trnsporten från småland mot Norrköpings flygplats för att hämta Snót! I torsdags ringde Gunar Arnarsson och meddelade att planet landar lördagen den 22/11 kl. 12. Kort därefter ändras flygningen till söndag och att det landar kl. 13. Så det var väl ungefär söndag morgon som man började ställa sig in på att åka... När man har med islänningar att göra får man lära sig att ta dagen som den kommer. Det fick jag lära mig under min vistelse på Island.. Men är det inte härligt?!?! Att ibland kunna glömma tiden och bara göra det man känner för. Inga krav. Bara göra och trivas. Jag skulle aldrig kunna leva så, men ibland försöker jag stoppa undan klockan.... när jag har tid vill säga....hmmm????
I alla fall så är Prinsessan nu i väshult! Och hon mår jätte bra!
Det som skrämde mig lite och gav mig en tankeställare var att...
....det sägs att man ska låta sin häst vara i MINST en månad när de kommer från Island så. Visst tänker man och tycker att efter en vecka är hästen ju lugn, jag börjar rida lite... Men SNÄLLA gör inte det. Det tar MINST en månad innan de har verkligen "landat".
I Snóts ögon såg jag just detta. Det tar tid innan de landar. Hennes ögon var skräckslagna och stora som tefat, så som jag aldrig sett dem förr... Jag har ju känt Snót i, i alla fall 5 månader och kan hennes signaler. Jag kunde inte det med Kristall. Jag trodde med honom att han hade "landat" efter en månad... Men det hade han inte. När jag då började rida honom va han lat och tråkig. Jag blev ledsen och tänkte... Fan jag har valt fel häst och slängt pengarna i sjön. Men så traglade vi på.. Det var i och för sig bara kravlös skogsridning jag sysslade med... enkelt tänkte jag. Men för Kristall var det nya intryck, lukter, känslor, språk, röster, djur, TRÄD, skogen, vinden, värmen...allt skiljde sig, allt. Och flygningen han varit med om... för honom var det inte kravlös skogsridning, det var rädsla och känslan av att vara otrygg och osäker.
Men efter denna ridningen och tre månader, i stort sett till skrivandets dag,två veckor tidigare ca, så har jag min Kristall, den jag tittade ut på Island. Nej... han är bättre, Vilja och glädje. Hans ögon lyser av, vilja, belåtenhet och trygghet. Han mår bra! Men det är fortfarande inga krav inblandade. Vi leker, smyger in övningar och pressar inte. Har ett ridpass i veckan som jag verkligen låter honom jobba. Till andra advent får han nya skor som ska skydda hans hovar för visning till 2009 och går därmed på vila till mitten av Januari. Jag ska inte röra honom mer än mellan hagarna och för fodring.
Snót ska få gott om tid på sig. Fördel, att jag känner henne sedan tidigare men att jag vet. DET TAR TID! Och... Det blir myckket bättre om man låter det ta tid.
Men, Min Underbar Snót är hemma! Lukten av henne och hennes härliga ögon och söta ansikte. Hon är min sessa och jag har saknat henne. Nu känns allt så bra. Tryggt att jag har henne i mina händer igen.
Men hon har blivit väl omhändertagen. Bjarni med hingsten Thóroddur och Gunnar Arnarsson på EHF (export firma) har skött henne strålande och jag är evigt tacksam! Människor med kunskap och känsla. De vet vad en häst är!
Nu står hon inne med Skuggis och Berserkar ungen Otur. Imån på morgonen blir hon ihopsläppt med Ófeigur, Viking, Skuggis och Otur. Spännande. Blir en liten flock och de ska få gå i skogshagen och ha det härligt.
När jag i lördags släppte in Ófeigur och Viking till Skuggis och Otur gjorde jag något riktigt bra. Otur och Ófeigur är oskiljaktiga. De busar massor. Och Ófeigur är så snäll och tålmodig.
Men Otur som inte lekt så mycket var inte helt med på vad Ófeigur sysslade med när Ófeigur bet Otur i knävecket av frambenet. Han hästar leker ju så med varandra och så går de ned på framknäna och så står de och biter på varandra... Bara det att när Ófeigur gjorde så på lillen så tog han i lite för mycket och Otur som inte är van ramlade och stupade framlänges och hamnade nästan på rygg...
Ófeigur sänkte huvudet och spettsade öronen mot lillen som kravlade på marken, han tittade på honom precis som att:
- Vad pysslar du med egentligen?
Sedan fortsatte de att busa och den här gången gick det bättre.
Skuggadis stod lugnt i sitt hörne och bökade bland tuvor och gräs strån och njöt av semestern!
Nu ska jag sova och drömma fina drömmar om mina lurviga kompisar där ute!
ps. helt skön natt blir det inte eftersom det tittade fram en liten mus i mitt rum alldeles nyss och när jag hämtat katten var den borta.... hmm...
Kommentarer
Postat av: Lina
GRATTIS ANNA! Skall bara se över min garderob, kanske köpa något nytt (!) så att jag kan klä mig tillräckligt fint för att få hälsa på din SESSA. Sen kommer jag, det kan du slå dig i backen på!
Hihihi...!
Postat av: Monika
Ja som sagt så kommer jag och hälsar på er snart också=) Ska bli kul att se om jag känner igen henne nu när hon står på svensk mark=) Men jag förstår att du är glad över att ha henne hemma nu och kan göra precis som du vill med henne utan att nån kan lägga sig i vad du gör med henne!
Kram min vän!
Trackback
