Anna Inger Funni Jonasson

När jag skrev igår (fredag) då la internetet av mitt i alltihop så jag fick aldrig ut det på nätet...

kl. 19.35

Det slog mig först nu, att det är fredagen den 13.e idag...
Nog tur i oturen att jag inte kom på de förens nu för jag har gjort massa med "svåra" saker idag som har gott väl. Kanske är inte 13.e en otursdag för mig! =)

Igår (torsdag) orkade jag inte skriva,..Vi var iväg på ett två dagars rekstur med början på onsdag. Det hela gick jätte fint och vi hade KANON väder och bara hur kul som helst. Här följer en bild berättelse:

Detta var sista stoppet för den första dagen. Här är det jag och min första häst , Tvinni på torsdagen som står nedanför flocken som vi hade med oss på turen

Bergen följde oss runt hela vår tur runt Vatnsdalur!

Vi beslöt att på torsdagmorgonen rida övervattnet.
Berättelse från Inga-Sóleys pappa:

"-Här satt jag på min lugna valack och skrittade säkert en bit ut i vattnet när jag sneglar till vänster ser jag Anna komma i full fart rakt ut i vattnet, KABOOM KABOOM, där försvann den rofylldheten och beslutet att klara sig torr genom det höga vattnet."

Det var så här: Jag red Tvinni, Tvinna kan ibland, hrm oftast, vara pigg och lite stressad. När jag skulle över vattnet så kom jag lite på efterkjälke eftersom jag skulle ta foto. Detta gjorde Tvinni ännu mer nervös och till råga på det så var jag tvungen att dra upp knäna högt och det gjorde honom ÄNNU mer nervös vilket resulterade i att dundrade på i trav över den ojämnabottnen, vilket i sin tur resulterade i att jag började skumpa.. Som, hehe, i sin tur resulterade i att jag hade NOLL kontroll mer än att hålla mig kvar i sadeln!

I början av turen så springer hästarna mest i utspridda klungor. Men när de börjar bli lite trötta då springer de i två så här fina led!



Sista stoppet på den här färden! Längst till vänster i översta hörnet så ser ni kullarna som finns kring vår gård. Ca 40 minuters ridväg!



Som alltid följde Kolla oss hela vägen och hjälpte oss troget med arbetet av fösningen av hästarna!



På kvällen kom veterinären till Snót och han grävde ytterligare lite i hoven men kunde inte få ut någon vätska. Han tror nu att hon ska kunna bli bra till Landsmót och att jag kan sko henne i mitten av nästa vecka =) Gissa om jag blev glad!? Men jag ska försöka att inte ta ut för mycket i förskott för det kan ju bli tilbaka slag på detta. Men det ser ljust ut nu iaf!

Och det som jag är mest glad övevr är att han inte behandla kontinuerligt med pencillin. För när det är hovar så kan man ju tro att de är bra och man börjar rida dem, men så blir de halta igen och det visar sig att det bara var pencillinet som döljde smärtan. Så är man på ruta ett igen...

Jag ska skriva mer ikväll (lördag), har min lediga helg så jag tänkte jag skulle avsluta något som jag började för ngn vecka sedan..hrm! hehe

Kramar Anna

Min lilla sjukling, Sessan Snót