Anna Inger Funni Jonasson

kl. 21.20

Oj då! Inte trodde jag att det var så populärt, att folk till och med saknar bloggandet från mig.. Trodde mest att det var Island alla ville läsa om. Men vad glad det gör mig för det betyder att ni verkligen vill vet Vem är Anna!?

Ska försöka ta att förklara det....

Anna är jag som sitter och skriver nu.. Jag är född - 87 och är lång ca. 175cm och väger väl en si så där 65-70kg. Eller egentligen har jag dö koll på min vikt ända in på grammen, tack vare min idrott men det känns bättre att skriva som ovan!

Tänkte innan jag började skriva att jag skulle försöka hålla mig undan hästar i min förklaring av vem jag är, men jag upptäckte snabbt att det är stört omöjligt för jag är hästar! Jag kan inte göra, prata eller tänka på mycket utan att det smiter in en häst någonstans.

Ända sedan jag var 2 år gammal har jag varit på hästen eller runt omkring hästar. Djur i allmänhet, eller om man ser först och främst till hundar och hästar, har varit min stora trygghet i livet och jag har aldrig och kommer aldrig kunna leva utan dem.

När jag gick mellan/högstadiet förändrades mitt liv lite... Jag ska inte kalla det mobbing för starkt ord.. Men att känna sig utanför det var större delen av min tid från mellan/högstadiet och upp till gymnasiet till andra året. Detta berodde inte på tjejer eller killar som var elaka.. det var bara så att jag hittade aldrig rätt. Jag gick från gäng till gäng och var alltid som alla andra var. Jag var aldrig Anna. Mer än när jag kom hem, hem till väshult och djuren då var jag Anna och det var också där jag trivdes bäst. Efter ett tag lärde jag väl mig någonstans att vara mig själv i alla situationer inte bara med djuren.
Classic var min räddning, han blev inte bara min kompis utan min bästa vän och gjorde det möjligt för mig att tycka det var roligt att gå till skolan igen med vissdomen att han väntar på mig hemma och att vi skulle träna och gå långa promenader på kvällen eller ut med hästarna.
Sanningen varför jag inte hade så mycket kompisar under skoltiden vet jag inte men jag tror att det är för att jag aldrig hittade rätt och inte var mig själv. Men huvudanledningen att jag ofta sa Nej till "leka" efter skolan eftersom min lediga tid gick till hästar och hundar. Till slut tröttnar folk på att fråga och ja... då blir man ensam.

Jag skyller inget på nån utan tror mest att allt har en mening.. Min mening var att jag började med styrkelyft och träffade min underbara pojkvän Daniel som jag varit tillsammans med i 3 år och 7 månader (imån =)!, och att jag trott så starkt på min framtid inom islandshäst sporten att det har blivit mitt mål här i livet att lyckas inom det. Bara helt enkelt därför att jag älskar att pyssla med hästarna, träna och utvecklas som ryttare/tränare/person. För mig har djur en stor betydelse och jag tror att djur är de som kan hjälpa mest i de allraflesta problemen.

Jag har offrat mycket, men i efterhand så ångrar jag inte en sekund, även om jag haft tunga och svåra tider som jag helst velat fått ett slut på.

Jag idag är en lycklig, glad, positiv och vänlig person som kämpar tappert och ärligt med allt jag ger mig in på. De vänner jag har idag är de som betyder mest för mig och som jag tror att jag betyder något för. Mitt liv akn idag inte bli mycket bättre utan att jag hoppas på en framtid inom islandshästyrket, men som sagt, jag ska kämpa och jag ger mig inte i första taget!

---

Idag då...

Vaknade klockan kvart i 8 för att ge djuren mat och sedan för att fixa i ordning hagen som Kristal ska gå i när han anländer.. Men det visade sig snart att vädret inte ville som vi (jag, mamma och pappa) utan det häll regnade i timmar och jag valde att gå in och fixa med pappersarbete, vilket faktiskt kändes rätt skönt för ovanlighetens skull!

Men det blev finare fram emot eftermiddagen och vi kunde börja med staketet iaf!

Idag kom en ny träningshäst! Alltid så spännande med nya hästar som man ska ta sig an! Längtar till onsdag då jag ska smyga igång med honom.

Var sedan uppe hos Lina och tränade Sól. Sól och jag hade dock olika åsikter om vad som var rätt och fel idag... Särskilt ston är mycket roliga ibland tycker jag. Allt gick enligt planen från marken och det jag gjorde från ryggen gick ok och jag valde att sluta när det kändes just ok för att sedan strunta i paddocken och ge mig ut på skogs stigen. En helt annan häst där! Så vi snurrade lite runt träden och till slut gick hon riktigt fint i skogen och böjde bra med eftergift på en tygel i taget! Och vet ni vad!?!?!?! VI TÖLTADE!!!! Å så härlig känsla det är när man sitter på en unghäst och den töltar. Kommer aldrig sluta älska den känslan!

Nej nu har jag babblat mycket och tänker sätta punkt för idag.

Godnatt Kram Anna