Anna Inger Funni Jonasson

11/7-08 kl. 11.30

Jag är nu åter hemma.

Med både lätt och tungt hjärta lämnade jag Island den 8 juli. Monika var med mig hem, min vän som kom för att tillbringa Landsmót veckan tillsammans med mig!

Landsmót ja...

Jag slutade på en 67:e plats av 95 startande. Vilket jag personligen är otroligt nöjd med. Att slå sig in bland de toppryttarna som jag tävlade mot är ingen lätt match och jag går fortfarande rak i ryggen av att vi faktiskt fick chansen att försöka. Snót var fantastisk och kämpade tappert och vi dansade... Jag hade en otrolig känsla med henne och för mig var och är hon den finaste hästen som betredde banan under hela veckan!

Men OJ vilka hästar jag fick skåda den veckan. Jag kan inte förklara med ord hur mycket intryck och upplevelser jag hade den veckan. Vill man veta hur KANON kul Landsmót är så får man helt enkelt ta sig dit!

Kristall står nu hos en exportör på Island och beräknas anlända till Sverige i slutet av Juli.
Snót är hos Thóroddur på betäckning och kommer hem till Sverige i augusti/september.

Tisdagen den 8 Juli landade jag i Sverige, Arlanda och åkte sedan med Monika och hennes pappa till Jönköping. Där spenderade jag tiden fram till torsdag morgon hos Daniel. Att jag hade saknat Daniel det visste jag, men så mycket? När jag väntade på att han skulle komma och hämta mig slog hjärtat 400 slag i minuten, minst, av nervositet!

Jag skulle egentligen varit i stan tills på lördag kväll, men eftersom Daniel jobbar denna veckan med så bestämde jag att jag åker hem. Och min stackars pappa dras med Ichias (hur de nu stavas...hoppas ni förstår vad jag menar, det gör ont i alla fall!) så han tjurar fram här, men jag kände att jag ville hem och hjälpa till. Men den största anledningen: JAG KUNDE INTE HÅLLA MIG!!!! HEM lockade för mycket!

Stannade bilen... klev ut och gick de sista 10 metrarna till gården, hörde classic.. och där.. där var han... men han började med att skälla ut mig... nosade på mig med osäkerhet.. men sedan såg jag hans ögon: AAANNNNAAAAA!!!!!!!! Under två minutert var det nog hjärn kaos i hans lilla hjärna! Men nu är vi BÄSTASTE vänner igen och allt är som vanligt... eller aa nästan han är inte som en svans på mig längre... han är som ett PLÅSTER!!! =)
Gick till stallet och alla hästar var kel glada och det verkade som att de kände igen mig. Särskilt greven. jag fick en härlig blick ifrån honom som sa: Å nej nu e chefen hemma och jag måste börja lyda... hehe den lilla filuren.
    Han är världens snällaste men han är inte dum. Han har haft sina små hyss med mamma och pappa. Han försökte med mig, men jag sa åt honom en gång och sen var diskussionerna färdiga. Han slog med svansen irriterat en gång och sedan sänkte han huvudet och tittade med svarta ögon på mig.. JA JA jag ska vara snäll! Min älskade greven!
Jag sadlade honom och satt upp.... och visst är jag HEMMA!!!!

Nu ska jag äta lite och sedan fixa ute! Har en hel del tvätt om man säger så.

Har bestämt mig för att ta helt ledigt från allt och bara ha det gott till på måndag och sedan börjar livet igen!

Bilder kommer ikväll!

Kram Anna