Mandagen den 21/1 Speciell dag, manga pussar till dig Daniel!!!
Vaknade med KANON MAGVÆRK idag... suck ville inte ga ur sængen sa ont gjorde de... Men jag lyckades komma igang med en ipren och ett par pasar samarin (samarin = dunder bra!!)
De tre unghæstarna som jag ridit in helt fran början tog idag sina första töltsteg. Tva st ær ston som ska visas detta aret helst. De har toppsatam pa bada sidor och Óli tror mycket pa dem bada. Och tack Gode gud för att de har lætt för sig annars hade jag varit mækta nervös över att inte kunna klara denn uppgift... =S
Sedan tog jag, Óli och Inga-Soley en tur pa varsinna hæstar.. jag pa Dinur, Óli pa Snoð och Inga-Soley pa sitt graa sto Afrodite. Hej vad det gick och alla hæstarna va jætte duktiga. Solen lyste upp væge i ett svagt skimmer av rosa gult dær vi töltade fram pa vara pigga och lurviga hæstar. Kylan slog iansiktet men jag bara slog bort det och njöt. För varje gang sa tror jag att det ær sista gangen jag far uppleva denna underbara kænsla man far nær man rider sa som jag gör... varje dag...!
Vid inslæppet gick det dock inte lika bra idag... Hade hjærtat i halsgropen hela tiden.. och jag med min magværk som grædda pa moset...
Jag gick för att öppna till hæstarna som va ute och skulle in för natten.. Springer efter dem och in i "inomhus volten" (som ær innan stalldörrs öppningen.. ) Springer fram till Heimir som star och væntar och slæpper in hæstarna varsammt en och en in i stallet... Jag sæger glatt:
- De va sa duktiga idag!!!
Sedan helt plötsligt sa bara sticker hæstarna ut igen.. och Heimir fragar mig:
- Stængde du inte dörren Anna..
HELVETE!!!! Nu har Anna Jonasson ca 13 lösspringande halv vilda hæstar pa rymmen.
Jag skriker föbrilt pa Kolla, men ingen Kolla kommer springande, Shit va ær hunden jag behöver verkligen henne nu.. KOLLA!! Far syn pa Óli i traktorn som haller pa att mata fölen som gar vid stallet.. De lösa hæstarna ær pa væg mot honom, Han tutar för att vænda dem mot mig igen, det lyckas och jag andas ut... Men... NEEEEJ en hæst har kommit pa andra sidan av staketet och ær pa væg mot stora vægen... Resten av flocken ska givetviss efter.. Hjærtat bankar HART i Anna nu... Óli rusar ut och kastar sig pa fyrhjulingen och skickar Kolla för att vænda dem tillbaka... det lyckas... næstan men nu ær de istællet pa væg över kullarna... de försvinner ur synhall och Óli efter med Kolla skællandes i bittra försök att fa dem och vænda... Jag star och kramar hænderna sa hart att jag trodde de skulle börja blöda... SNælla kom Snælla snælla KOMMM!!! Och dær högst upp pa kullen ser ajg dem. YES Kolla lyckades vænda dem. De springer sedan allihopa in i stallet... PUUHHHH.
Óli kommer fram till mig och fragar vad som hænde...
Ehhh... I... hrm forgott tooo hrm close the door.... Sorry....
HAHAHA det gör inget det va kul med lite æventyr...
Gissa om min haka kastades rakt ner i backen, dær stod jag och gapade.. Vaaa?? Ær du inte arg?
Nej varför ska jag va arg... Det lær man sig inget av...
Slutet gott allting gott!!!
Jag kommer aldrig mer glömma stænga dörren...
Nu ska jag kolla pa american idol tænkte jag och sedan sussa sa att værken gar över..
Kram Anna
Hej Anna! Vilka äventyr du får vara med om!Óli verkar vara en väldigt duktig person......vilken tur du har. Läser med spänning din blogg varje dag.
Hej Anna! Här är en till som troget läser om dina äventyr! Vilken ångerst du måste upplevt innan hästarna var inne igen...och vilken familj du hamnat i! Kram till dig!
Hej Anna!
Din dagbok är så rolig att följa det är som en spännande hästbok,man går och väntar på att få läsa vad som hänt under dagen.Här har vi strålande solsken och 3 grader kallt så nu skall vi ut på en härlig ridtur.Du Anna håll oss inte på sträckbänken
för länge utan vi får läsa vad som hänt under dagen
Ha det gott
Haha! Jag kan ju bara meddela att jag har gjort den tabben många ggr! inte med hästarna kanske men på jobbet..senast igår så jag hade femton glada kvigor i hela lagårn när jg ställt en grind fel,va smidigt och få tillbaka dom själv,hrm ne! Men som sagt så har du kommit till en bra familj! Har turen att jag jobbar hos en bra familj jag med nu för tiden. Han rycker mest på axlarna när nåt går sönder eller blir fel..=)Kram
Hej Anna!
Har läst igen och måste säga att du är fantastisk på att förmedla dina äventyr till oss här hemma...och det MED din panikkänsla!
En liten fråga:
får jag förmedla din bloggadress till Bjargs medlemmar? Det är många som skulle uppskatta din blogg!
