fredagen den 4/1
Så var det dagen före dagen d! Nerverna börjar så smått att krypa sig närmare och närmare.. Inte just nu för att jag ska träffa en helt okänd familj som inte talar samma språk, utan mer för flygresan och landningen när jag ska hitta den som hämtar mig...!
Min hund har gjort klart för mig att han ska följa med då han i protest la sig i min väska.. Han å jag har ett speciellt band och det gör mig ont att lämna honom men jag vet ju att han är hemma i tryggheten med resten av flocken, det är ju trots allt jag som lämnar allt. Han blir ju inte ensam.
Nu ska jag försöka slappna av lite och försöka sova... Daniel är här men han mest retar mig för att jag är så nervös!
Jag lovar att skriva så fort jag bara kan när jag kommer dit men en sak är säker, mina ögon kommer vara stora som tefat hela vistelsen... Vackra land! Jag tror jag kommer trivas som fisken i vattnet!!!!
Vi hörs!
/Anna
Jag vet hur det är att resa bort...men jag vet också vad du rester till!
Island är ett land som man antingen älskar eller hatar. Man kan inte vara oberörd för det föder känslor. Vidderna, fjällen, det oändligt stora himlavalvet och blåsten får mig att känna att jag verligen lever!
Hoppas att din flygresa in över Island blir i klart väder så att du kan få en blick på landet från ovan. För när man sen landar i månlandskapet i Keflavik undrar om om planet landat på rätt planet!
Tänker på dig och önksar dig lycka till! Det är 20 år sen jag själv gjorde denna spännande resa över havet, då till för mig något helt okänt!
Jag önskar dig lycka till på Island!! Jag kan bara drömma om hur det är att komma dit....kanske jag såsmåningom oxå kan åka till detta förtrollande land.
