Anna Inger Funni Jonasson

Kl. 22,00

Idag var det en speciell dag pa Ísland: Boludagur

Jag har det inte helt klart för mig vad dagen uppkommit fran.. Men det ær væl nagot fran gammla tider kan jag tænka mig. I alla fall sa æter man mat i form av bollar.

Sa vi at kött som bollar, potatis som bollar och sedan hade vi en hærlig fika med kakor i form av bollar, sa klart, och sedan va de fyllda med grædde choklad och sylt.

Arbetsdagen var ganska normal idag och allt flöt pa som det skulle, ænda tills slutet av dagen da vi tog hem tva hingstar till stallet.. Man kan sæga att lugnet och den friden vi haft I stallet innan ær nu ÖVER! Hehe Jag tror de ger sig snart, sma killarna maste ju bara visa att de ær hær. Men vad jag gillar ær att de sætts inte undan inburade och undangömda som en kanarie fagel. De hanteras som vilken annan hæst som helst i stallet, bara det att de inte kan ga ut med de andra och att man far vara försiktig med att va för næra stona.

Ja, sa var det ju ridningen av hingstarna. Jag fick uppdrag att rida den svart/vita 3 ariga hingsten med den tjockaste och længsta man/pannlugg jag nagonsin skadat, oj oj oj vilken snygging! Han har blivit trænad pa nagot vis tror vi för han följer bra, kan flyta undan rumpan fran oss nær vi ber och hank an sadlas och trænsas.. Sa jag sadlade trænsade, arbetade honom fran marken först för att ha lite koll pa honom och se om han blockade... Men inget. Sa jag bad Óli att halla honom och sedan satt jag upp. Allt fint, sedan slæppte han mig och jag red runt inne I den lilla ringen. Allt lugnt, Óli sæger att jag ska rida honom en stund till och sedan stælla in honom. Óli försvinner ut genom dörren och stænger...

JIHA!!! Det var vad jag kallar rodeorunda! Hehe. Men jag lyckades fa kontroll och sitta kvar, fraga mig inte hur men det gick. Óli horde brakandet och kom inspringande... Bad lite skammset om ursækt för at than læmnade mig och hade læst læget helt fel. (Hör ni, han bad om ursækt, vilken trænare jag har hittat och han jobbar jag med, JISSES!!!)

Men jag sa att du behöver inte be om ursækt, sant hænder och jag sa ju ja, hade jag inte velat att du skulle gas a hade jag ju bett dig stanna. Nu gick det ju bra denna gangen. Men liksom vad ska han göra, fanga mig nær jag faller!?

Det ær I stunder som dessa som man förstar att det ær ett farligt jobb vi haller pa med. Ramlar man av och hamnar fel sa kan det vara det sista man gör I livet. Det behöver ju inte alltid vara hæsten som gör fel, det kan ju vara sa att han halkar eller ramlar illa sa man ramlar av och slar sig.

    Men slutet gott och allting gott, ska ænda bli spænnande att fortsætta jobba med denna hæsten och se vad det kan bli av honom.

Sedan aterstod det jobb med boxar och lite, sa vi slæppte ut hæstarna, det var lite vind ute men inte alls farligt sa vi kunde slæppa dem. Efter 40 minuter kom Óli inspringande fran far huset och sa att vi maste lægga I turbon sa att vi inte har ihjæl hæstarna.

Fattade inte va han snackade om först, men sedan öppnade han dörren och bad mig kika ut och sæga vad jag sag... Okej... Jag kan sæga att jag sag knappt handen framför mitt ansikte. Det var bara en enda yra av snö ute. Sa nu var det turbo, men hæstarna kom in, levande, en aningens vita men sag ænda muntra ut!

Hoppas bara att inte stormen blir langvarig, det försvarar arbetet för oss natt fruktansvært..

Ytterligare en bild pa mig och Snót som togs pa isen i söndags! Ær sa stolt över henne!!!



Bilden förestæller mig och Snót och bakom oss har vi en del av manga berg som omsluter garden.