Lördagen den 23/2-08
kl. 13.40
Igar var det en laaang dag. Hade pa torsdag kvællen egentligen planerat att jag skulle vila hela fredag kvællen för jag har varit sa trött det sista. Men det blev istællet full rulle fran kl 8 pa morgonen till 2 pa natten...
Ja... fredagen började med fodring och tillsyn av hæstarna i vanlig ordning. Sedan red jag en del unghæstar. Varför det bara var en del var för att vi efter lunch skulle slæppa dem pa vægen och fösa dem till granngarden Þingeyrar.
Óli var mycket nöjd med mig igar för jag jobbade sjælvstændigt och mycke och jag fick ater igen höra han sæga:
- Jag ær glad att jag har dig hær!
Men jag hade en liten dust med han jag arbetar med. han har længe hackat pa mig och tyckt att mycket jag gör inte ær rætt och han har ofta "tagit-över" nær jag jobbar, puttat ivæg mig nær Óli bett mig göra nagot. Egentligen bara sma detaljer men efter att fa höra detta lite varje dag sa gör det att till slut rinner det över och jag klarar inte mer. Och det kom igar.
Jag skulle rida hingsten, Óli var ute och red. Jag hade tænkt för mig sjælv att idag ska jag upp pa honom jag kan inte ga och vara rædd för honom mer nu. Han har bockat kratigt med mig och nær han gör det sa ser jag hændelsen med mitt sto hemma, framför mig. Jag akte av och slog mig rejælt och hade ont i över en vecka. Hingstar ær ju trotts allt större och har mer kraft æn ett sto. Ja ialla fall, jag bad Heimir att han skulle halla i honom nær jag satt upp i stallet. Till svar far jag att det inte alls ær nödvændigt för han bockar inte han bara hoppar lite. (sæger han som inte ens sett mig nær jag rider honom) sedan heter det att han kan rida honom istællet och att jag ær i stort sett fjantig som inte vagar... Da sa jag ifran och menade att ber jag dig om hjælp att halla sa antingen gör du det eller sa sæger du nej. Jag vill inte höra hur duktig du ær och hur fegjag ær för det ær faktiskt ett farligt jobb vi sysslar med och jag ville ta sækerheten först.
Det hela slutade med att Anna tjurade upp pa hingsten sjælv, red honom i stallet först, sedan ut i lilla ringen och sedan ut pa vægen. Han höll sig faktiskt lugn idag och jag kænde kænslan av en liten gnutta trygghet.
Men jag ber Óli næsta gang!
Det blev lunch och vi gjorde klart för att rida till Þingeyrar med vara hæstar lösa pa vægen. Det hela började som vanligt: Förbereda linor pa stallbacken, sætta för grindarna vid de olika hagarna længs med vægen mot Þingeyrar. Och det viktigaste av allt ha en som sitter i bil och kör före oss för att stanna vid de manga grindarna som bestar av rör i marken med læskiga avstand som orsakar en garanterad död för hæstarna om de sætter hoven dær.
Sedan slæppte vi ut hæstarna i paddocken och samlade ihop dem till en klunga. Jag och Óli skulle rida i tæten och Heimir skulle driva tillsammans med Kolla. Men det var ett problem som hænde... Heimir började driva och sedan ska de svænga höger ut pa vægen mot Þingeyrar... men hæstarna valde vænster.. Mot den stora vægen... De flesta i flocken vænde mot rætt riktning nær Kolla försökte vænda dem men Heimir fick gallopera fortare æn nogonsin för att precis hinna upp tre st som minsann inte ville vænda. Med hjærtat i halsgropen sa var vi nu i rætt riktning. jag och óli töltar pa framför för att ge avstand sa att flocken ser oss som ledare. Men nær vi vænder oss om sa har en grind ramlat ihop och hæstarna ær nu pa væg in i ett av fælten som leder tillbaka till stallet. Óli rider efter dem och far dem tillslut att ga ihop i klunga igen för att kunna driva dem ut pa vægen... igen.
vilken dag, och detta var första gangen jag har sett Óli riktigt arg. Och jag var glad att jag inte var den som drev.. men jag har en svag kænsla av att det ær min tur næsta gang. Och da ska jag inte driva som en kærring ;)
Sedan flöt allt pa som vanligt. Jag red en ny hæst som vi har i træning för att flickan som æger den inte far honom att resspektera henne. Han var riktigt trevlig stundtals men stundtals ocksa mycket envis och bestæmd. Pa hemvægen hade jag den bæsta ridturen nagonsin med Snót. Hon var sa bra, mjuk, spænstig och pigg. hade det varit en tævling sa hade vi slutat i A-final =) hihi. Till och med Óli höjde pa ögonbrynen.
Tror att detta var vad Snót behövde, GLÆDJE!!!! Vi har trænat mycket nu det sista och det blir trakigt i længden. och nær jag satt dær pa hennes rygg och kænde henne sprudla av glædje da hörde jag Linas ord i mitt huvud:
- Hæstarna maste ibland bara fa ha kul! ....och det hade vi, i MASSOR!!!
Det ær tre tjejer som jobbar pa Þingeyrar och de bjöd in mig pa middag och "ett" glas rödvin pa kvællen. Oj vad trevligt vi hade och vilken god mat. Föl kött och potatis i ugnen med en vit græddig sas och en fantastisk sallad. Vilket avslut pa en hard dag.
Det blev en sen kvæll och jag gick inte upp föræn kl. 13 idag.
Ikvæll ska jag till Elín ósk och titta pa film och dega.. Ska blir riktigt skönt!
Hoppas ni har det bra hemma i smaland!
Kramar Anna
Igar var det en laaang dag. Hade pa torsdag kvællen egentligen planerat att jag skulle vila hela fredag kvællen för jag har varit sa trött det sista. Men det blev istællet full rulle fran kl 8 pa morgonen till 2 pa natten...
Ja... fredagen började med fodring och tillsyn av hæstarna i vanlig ordning. Sedan red jag en del unghæstar. Varför det bara var en del var för att vi efter lunch skulle slæppa dem pa vægen och fösa dem till granngarden Þingeyrar.
Óli var mycket nöjd med mig igar för jag jobbade sjælvstændigt och mycke och jag fick ater igen höra han sæga:
- Jag ær glad att jag har dig hær!
Men jag hade en liten dust med han jag arbetar med. han har længe hackat pa mig och tyckt att mycket jag gör inte ær rætt och han har ofta "tagit-över" nær jag jobbar, puttat ivæg mig nær Óli bett mig göra nagot. Egentligen bara sma detaljer men efter att fa höra detta lite varje dag sa gör det att till slut rinner det över och jag klarar inte mer. Och det kom igar.
Jag skulle rida hingsten, Óli var ute och red. Jag hade tænkt för mig sjælv att idag ska jag upp pa honom jag kan inte ga och vara rædd för honom mer nu. Han har bockat kratigt med mig och nær han gör det sa ser jag hændelsen med mitt sto hemma, framför mig. Jag akte av och slog mig rejælt och hade ont i över en vecka. Hingstar ær ju trotts allt större och har mer kraft æn ett sto. Ja ialla fall, jag bad Heimir att han skulle halla i honom nær jag satt upp i stallet. Till svar far jag att det inte alls ær nödvændigt för han bockar inte han bara hoppar lite. (sæger han som inte ens sett mig nær jag rider honom) sedan heter det att han kan rida honom istællet och att jag ær i stort sett fjantig som inte vagar... Da sa jag ifran och menade att ber jag dig om hjælp att halla sa antingen gör du det eller sa sæger du nej. Jag vill inte höra hur duktig du ær och hur fegjag ær för det ær faktiskt ett farligt jobb vi sysslar med och jag ville ta sækerheten först.
Det hela slutade med att Anna tjurade upp pa hingsten sjælv, red honom i stallet först, sedan ut i lilla ringen och sedan ut pa vægen. Han höll sig faktiskt lugn idag och jag kænde kænslan av en liten gnutta trygghet.
Men jag ber Óli næsta gang!
Det blev lunch och vi gjorde klart för att rida till Þingeyrar med vara hæstar lösa pa vægen. Det hela började som vanligt: Förbereda linor pa stallbacken, sætta för grindarna vid de olika hagarna længs med vægen mot Þingeyrar. Och det viktigaste av allt ha en som sitter i bil och kör före oss för att stanna vid de manga grindarna som bestar av rör i marken med læskiga avstand som orsakar en garanterad död för hæstarna om de sætter hoven dær.
Sedan slæppte vi ut hæstarna i paddocken och samlade ihop dem till en klunga. Jag och Óli skulle rida i tæten och Heimir skulle driva tillsammans med Kolla. Men det var ett problem som hænde... Heimir började driva och sedan ska de svænga höger ut pa vægen mot Þingeyrar... men hæstarna valde vænster.. Mot den stora vægen... De flesta i flocken vænde mot rætt riktning nær Kolla försökte vænda dem men Heimir fick gallopera fortare æn nogonsin för att precis hinna upp tre st som minsann inte ville vænda. Med hjærtat i halsgropen sa var vi nu i rætt riktning. jag och óli töltar pa framför för att ge avstand sa att flocken ser oss som ledare. Men nær vi vænder oss om sa har en grind ramlat ihop och hæstarna ær nu pa væg in i ett av fælten som leder tillbaka till stallet. Óli rider efter dem och far dem tillslut att ga ihop i klunga igen för att kunna driva dem ut pa vægen... igen.
vilken dag, och detta var första gangen jag har sett Óli riktigt arg. Och jag var glad att jag inte var den som drev.. men jag har en svag kænsla av att det ær min tur næsta gang. Och da ska jag inte driva som en kærring ;)
Sedan flöt allt pa som vanligt. Jag red en ny hæst som vi har i træning för att flickan som æger den inte far honom att resspektera henne. Han var riktigt trevlig stundtals men stundtals ocksa mycket envis och bestæmd. Pa hemvægen hade jag den bæsta ridturen nagonsin med Snót. Hon var sa bra, mjuk, spænstig och pigg. hade det varit en tævling sa hade vi slutat i A-final =) hihi. Till och med Óli höjde pa ögonbrynen.
Tror att detta var vad Snót behövde, GLÆDJE!!!! Vi har trænat mycket nu det sista och det blir trakigt i længden. och nær jag satt dær pa hennes rygg och kænde henne sprudla av glædje da hörde jag Linas ord i mitt huvud:
- Hæstarna maste ibland bara fa ha kul! ....och det hade vi, i MASSOR!!!
Det ær tre tjejer som jobbar pa Þingeyrar och de bjöd in mig pa middag och "ett" glas rödvin pa kvællen. Oj vad trevligt vi hade och vilken god mat. Föl kött och potatis i ugnen med en vit græddig sas och en fantastisk sallad. Vilket avslut pa en hard dag.
Det blev en sen kvæll och jag gick inte upp föræn kl. 13 idag.
Ikvæll ska jag till Elín ósk och titta pa film och dega.. Ska blir riktigt skönt!
Hoppas ni har det bra hemma i smaland!
Kramar Anna
Kommentarer
Trackback
