Anna Inger Funni Jonasson

kl. 18.00

Idag blev vi klara tidigare æn væntat. Vi ska ju aka och tævla idag.. eller Óli och Heimir ska tævla jag væntar till iman pa isen. Men vi trodde att det skulle bli stressigt att hinna att bli færdiga med stall jobbet.

Dagen började som vanligt.. eller aa jag försov mig och ingen væckte mig... sa Heimir fodrade sjælv dem dummisen, han kunde ju bara skrikit pa mig.

(lite skryt om mig sjælv, följer nu....)

Sedan red vi unghæstar och nær jag tog en av mina unghæstar som jag precis börjat tæmja, sa fanns det ingen i nærheten som jag kunde be om hjælp.. Sa jag tænkte.. Ah jag försöker sjælv för det ær en ganska lugn hæst (ganska före lugn för att det ær ju trotts allt en unghæst...) Sedan kom Óli ridande förbi och sag mig pa ryggen pa en oinriden unghæst... Han sa:

- Jag ær glad att jag har dig hær! Sedan red han vidare.

Kvar stod jag med ett mækta stort leende pa læpparna.
 
Sedan inne i stallet sa han:

- Jag ær glad att jag har dig för att du æe duktig och kan vara sjælvstændig, har egna ideér och tar egna initiativ.

Sedan kom det et par som skulle hæmta en av de hæstarna som jag har i træning för dem. Jag skulle precis rida ivæg pa den galna hingste sa Óli red honom för dem. Nær de sedan akt sa klappade han mig pa axeln och sa:

- Du har gjort ett jætte bra jobb med honom Anna!

Anna ler mycket stort....igen    =)

Nu ska vi aka sa jag skriver færdigt ikvæll eller iman pa dagen...

Ha det gott sa længe! Kramar Anna

ps. Hall tummarna för Óli och Heimir

KL. 00.40

Nu ær vi hemma fran tævlingarna och det med gott resultat.
Heimir slutade 5:a/5 i B-finalen.
Óli slutade 4:a/5 i A-finalen. Ólis hæst var mycket fin men Óli hade lite problem att fa honom upp i den korta tölten, hæsten ville bara fram, fram och fram.
Inga sura miner och alla var nöjda och glada...

Men jag tog med mig ett minne fran denna tævlingen som jag ær mindre glad över...

- Anvændandet av stangbett.

Av de ryttare som tævlade idag sa var det 90% av dem som red pa stangbett och av dessa 90% sa var det 89% som inte förstatt innebörden med ett stangbett. Da pratar vi om hastar som reds med hart spænd kedja och med en ryttare som hænger i tygeln HELA tiden.
Den enda förklaringen jag sjælv kunde fa ut av detta var att ryttarna ifraga hade satt stangbett pa sina hæstar för att de var sa harda i munnen... (harda i munnen, förklara för mig var i en hæsts mun den kan bli hard???) De sætter stangbettet in för att de inte klarar av att hala sina hæstar med ett vanligt bett. Men de kan inte tænka sig att træna bort problemet med den "harda munnen"? Varför inte försöka göra det njutbart och rida för bade ryttare OCH Hæst!?!? Varför ska man alltid packa pa hæsten en massa extra? Varför inte bara göra det naturligt och sa enkelt som möjligt??

Nu ska jag sova... Jag har en ytterligare lang dag imorgon, jag ska ju træda isen tillsammans med Snót. =)

God Natt och Sov Gott

Kramar Anna